Han

Jag borjar bli kar igen <3
 
 
 
 
 
 

Han

Nej vi ar inte tillsammans men jag tycker om Carl. Jag ar dock inte kar (inte an iaf)
Jag tycker t.o.m om honom nar han ar pa daligt humor trots att han ar en riktig bitch och fitta nar han ar pa det humoret.
 
 
 

Jag kraver sex NU!




Urk

For nagra dagar sedan fick jag snuset och chipspasen som pappa hade skickat.
Jag gav Raks en portion och forklarade hur det skulle anvandas, dvs stoppa den under overlappen. Han ville testa olika metoder for att se vad han foredrog sa istallet for att ha snuset under lappen som man ska sa sog han pa den istallet.
Jag trodde jag skulle krakas. Hur javla ackligt ar inte det?
Snus ar ackligt anda men att suga pa det som om det vore en bit godis?




Saknar Clive men Sam? Not so much

Tva stycken av mina vanner sitter inne. Jag saknar Clive sa mycket att jag haller pa att do men jag undrar om nagon verkligen vet hur lattat jag kanner mig for att Sam sitter inne.
Folk vet (Sam ocksa) att det inte ar manga som ger mig san huvudverk som han men jag tror ingen inser hur enorm huvudverk jag verkligen brukade fa pga honom.
Skulle han bli slappt nu skulle jag utat spela glad och overraskad men inom mig skulle jag skrika av frustration.

Nar jag forst traffade Sam blev vi vanner snabbt och jag sag honom som en av mina basta vanner men det tog inte lang tid innan jag upptackte hur pafrastande han kan vara.
Han har ett hjarta av guld sa jag inte pasta att han ar elak (aven om han en gang sa en del valdigt vidriga saker till mig sa jag borjade grata) men han ar (iaf var innan han blev arresterad) valdigt besatt av mig.
Han ville jamt att folk skulle tro att jag var hans flickvan och nar det fanns karlar i narheten sa holl han om mig och pussade pa mig hela tiden.
Jag bara satt dar som paralyserad.
Jag kramar och pussar garna mina vanner (vem kramar och pussar inte sina vanner?) men han gjorde det inte pga vanskap, utan pga att andra skulle tro att vi var ett par.

Ibland nar vi var ute (las: satt pa en busshallplats medans han tog 2 timmar pa sig att dricka en ol och gnalla over precis allting) och han skulle traffa nan sa brukade han saga "Don`t talk to anyone". Jag blev skitsur och sa att jag pratar med vem fan jag vill.

Men det varsta av allt var dom natter han nastan bokstavligen tvingade mig att halla mig vaken aven nar jag var sa trott att min kropp plotsligt skakade till och jag knappt kunde halla ogonen oppna. Det var som om jag deltog i en tavling "Vem kan halla sig vaken langst?"
Detta hande dom veckorna jag fick bo hos Clive och sen hos Raks.
En natt hos Clive nar jag lag och sov i Clives rum medans Clive och Sam var i koket sa kom Sam var tionde minut och knackade pa sovrumsdorren for att hamta nanting och jag fick standigt kliva upp och oppna dorren. Sa fort jag somnade sa horde jag "Knack knack knack" och nar jag oppnade sa Sam gang pa gang "Sorry but I have to get something."
Vad som gjorde mig forbannad var nar Clive nagra dagar senare berattade for mig att varje gang Sam skulle in i rummet sa sa Clive at honom att ta nyckeln sa han kan oppna dorren sjalv inte behova vacka mig men Sam sa bara "No it`s ok." Snacka om ignorans!
Och nar jag sov (forsokte) hos Raks (trots taklampan tand och stereon pa hogsta volym hela natten) sa vackte Sam mig varje gang jag holl pa att somna.....Bara for att fraga om jag var ok (!).
Sa fort jag holl pa att glida in i drommen varld sa blev jag vackt av "Tiia Tiia Tiia Tiia. Hellloooo? Juhuuu", om jag latsades sova so fortsatte han tills jag svarade och sen fragade han bara om jag var ok.
Jag blev ofta irriterad och bad honom sluta vacka mig hela tiden.
Och for att inte tala om den gangen (natten efter jag hade fatt mina lagenhet) nar han beskrev mig som sjalvisk och respektlos for att jag ville ga hem och sova kl 2 pa natten.


Polisen

Idag borjade dagen sa bra men bara for lite mer an en timme sen vandes allt upp och ner. Jag grat och skakade for jag vart sa ledsen.
Clive blev gripen idag (behover inte ga in pa detaljer men jag kan saga att det handlar inte om andra manniskor som blivit skadade) och det finns inte ens lite hopp att dom slapper honom (behover inte ga in pa detaljer har heller).
Jag hittade en underbar van som hjalpt mig sa himla mycket och nu har dom tagit honom ifran mig :-(.

Jag vill skriva till honom och sa maste jag halsa pa han. Jag kommer att sakna honom sa himla mycket.

FITTA

Sa har Alex ater igen gjort mig flyforbannad. Bara hans narhet far mig att ticka sa nar han kommer med sina kommentarer sa exploderar jag.

Ni skulle sakert bli forvanade om ni sag sidan hos mig nar jag ar med honom. Jag hatar den sidan hos mig sjalv. Visste inte ens att jag hade sa mycket ilska inom mig.

I hela 5 dagar slapp jag honom tills han kom till mig igar. Han stannade inte kvar lange dock som tur var.

Idag gick jag till kanalen for att traffa min nya kompis Sam och medans jag vantade pa honom dok Alex upp (han gissade pa att han skulle hitta mig vid kanalen).

Jag berattade att jag och Gary (den nya killen som bor i huset) kysstes och han sa att han inte tycker om att jag kysser andra killar och jag sa att jag ar singel och kysser vem fan jag vill.

Sen blev det ett javla tjafs pga av Garys namn (!!). Han ar fran Portugal och heter Gary. Det ar inte ens ett portugisiskt (?) namn! Om han ljuger om sitt namn vad mer kan han ljuga om? Hur javla dum ar Alex? Om man ar svensk sa maste man inte ge sitt barn ett svenskt namn. Hans foraldrar kanske gillade namnet?

Efter en stund dok antligen Sam upp. Jag gillar honom som fan. Han sager att jag ar som den syster han aldrig haft. Nar jag ar ensam med Alex beter han sig som ett svin men nar andra ar med oss beter han sig helt ok en stund tills han borjar bete sig som nan javla kung och skrattar och skojar med andra och forsoker fa andra pa hans sida gallande vara brak.

Jag sa att Sam ar den mest omtanksammaste person jag nagonsin mott, att jag aldrig har traffat nagon som bryr sig om andra som han gor. Da sa Alex "Yeah you only think about yourself Tiia.". Da small det i mig. Hur fan kan han saga sa till mig? Han kanner mig inte ens. Han kanner mig inte for fem ore eftersom jag ar en helt annan person nar jag ar med honom.
Jag smallde till han brostet med knytnaven och spottade pa honom och da spottade han tillbaka i mitt ansikte. Jag klandrar honom inte for det eftersom jag faktiskt spottade forst.

Han far mitt blod att koka. Efter ett tag var jag tvungen att ga darifran eftersom inte kunde njuta av stunden med Sam nar Alex var dar.

Imorn ska Sam och Aaron ga och fiska vid kanalen och jag kanske gar dit och sager hej en stund. Jag slar vad om att Alex dyker ocksa upp. Inte for att lata avundsjuk men jag tror att Alex kommer att forsoka bli polare med Sam och Aaron och da lar dom inte se mycket av mig mer.

Jag och sam :-)

Krossad

Idag gjorde jag slut med Paul :-(. Jag har haft dom har tankarna ett tag nu. Jag alskar honom fortfarande men jag kanner helt enkelt inte "det" langre.
Det var fruktansvart. Jag borjade grata sa fort jag sag honom och for en kort sekund angrade jag mig nastan men jag var tvungen att vara stark.

Som den underbara manniska han ar var han valdigt forstande men krossad. Han borjade grata nar han sa "Little Sidney`s gonna miss u." :-(

Paul sa t.o.m att han ville fortsatta vara vanner och att han bryr sig om mig. Han fragade mig hela tiden om jag var ok och hur jag madde fast det var jag som gjorde slut. Han sa ocksa att jag kan kontakta honom om jag behover rad eller hjalp med nagot.
Sa snall ar han.

Jag har gratit ett antal ganger ikvall men jag var tvungen att ga till internet kafet for att skriva av mig.

Vem vet, kanske blir det vi tva igen nan gang men just nu funkar det inte.


Pappa problem

Jag maste erkanna att jag har lite problem med Pauls pappa. Jag ogillar honom inte pa nat satt. Han ar trevlig och enligt Paul ar han den snallaste manniskan man kan traffa. Problemet ar att jag ar sa himla nervos infor honom och ibland far jag kanslan av att han inte tycker om mig aven om Paul sager att han tycker att jag ar toppen.
Jag har latt for att prata med Pauls mamma och syster men inte hans pappa, bror eller hans brors flickvan. Speciellt inte hans pappa.
Han skrammer mig lite. Haha.
Vi sager hej med det ar allt. Jag startar inte konversationer med honom for att jag ar nervos men han startar inte konversationer med mig for att han ar envis. Paul har sjalv sagt att han vantar pa att jag ska forsta steget men eftersom jag ar sa in i helvete nervos sa borde han hjalpa mig med den biten.
Jag vet inte varfor jag ar sa nervos infor honom.
Kan det vara sa att mina inbillningar om att han inte gillar mig ar sanna och att det ar darfor jag har svart att prata med honom?
Jag vill ju inte att det ska vara sahar. Katie (Pauls brors tjej) pratar och skamtar med honom hela tiden och jag sitter dar helt tyst.
Jag vill att han ska se mig som tjejen hans son blev kar i och ar tillsammans med. Inte som "Vad fan ser Paul i henne?"
Nu vet jag ju inte om det ar det han tanker men jag inbillar mig det.

Jag alskar Paul och tycker att hans familj ar hur snalla som helst men jag kanner mig inte lika valkommen som Katie. Det spelar ingen roll hur trevlig Pauls mamma an ar nar hon pratar med mig och det spelar ingen roll om Paul sager att jag tillhor familjen nar jag sjalv inte kanner det.
Det ar som om nagon sager "Jag alskar dig" men man kanner att dom inte menar det.
Jag tvivlar inte for fem ore pa Pauls kanlsor for mig. Han ar helt tokig i mig och hela faderullan, det ar hans familjs kanslor jag tvivlar pa. Ok forutom lilla Sidneys som ar besatt av mig :-D.
Katie kallar t.o.m Sue och Ken for mum & dad.

Hemsk dag pa jobbet

Idag hade jag en fruktansvard dag pa jobbet. Jag jobbar nu pa tva hotell (fast jag kontaktade foretaget som skickade mig till dom att jag inte vill ga tillbaka till det ena hotellet igen).
Jag har verkligen trivts med mitt jobb pa det andra hotellet. Det har varit konferancer och fester dar och ett av mina jobb har varit att mingla runt och erbjuda sma matbitar bland gasterna och det var sa roligt och latt dessutom. Till och med att plocka undan tomma glas var roligt.
Dom 8 timmarna pa kvallen pa det hotellet racker for mig for jag vill verkligen inte ga tillbaka till hotellet dar jag jobbade pa frukosten.
Det beror inte enbart pa stressen dar utan idag fick chefen mig att kanna mig totalt vardelos. Allt jag gjorde var fel.
Om jag stod vid dorren och vantade pa gaster klagade han pa att jag inte fick runt i restaurangen och letade efter tomma bord att satta dom vid eller plockade undan nar gaster lamnade sina bord och nar jag gjorde det sa klagade han pa att jag inte stod vid dorroppningen och vantade pa gaster.
Inget jag gjorde var bra.
Han sa t.o.m att jag inte borde vara i den har industrin och att han inte visste vad han betalade mig for.
Det var fruktansvart svart att le och prata med gasterna efter att ha hort det dar.
Jag kande mig sa himla ledsen och jag hade en klump i halsen och tararna brinnande bakom ogonlocket hela morgonen men jag ville inte visa mig svag sa jag fick kampa for att inte borja grata och nar jag antligen slutade for dagen och gick ut ur hotellet sa brast det for mig.
London har gjort mig mer sjalvsaker men idag var all min sjalvfortroende borta.

Svartsjuka

Det maste vara nat av det varsta som finns. Jag skulle aldrig kunna vara i ett forhallande dar jag inte fick ha vilka kompisar jag ville osv. Det finns granser och jag skulle aldrig saga till Paul "Alskling, det gor inget om du ligger med nan annan for jag vet att det anda ar mig du alskar".

Jag ar dessutom sa himla glad att Paul inte svartsjuk pa Stephen. Minns ni Stephen? Jag kan beratta valdigt kortfattat for att friska upp erat minne
:-).

1. Jag akte till London forra aret och bodde pa ett hotell
2. Jag traffade Stephen som bodde pa samma hotell med sina polare
3. Vi hade en liten tva dagars romans
4. Vi bytte nummer och skilldes at
5. Vi pratade nagra ganger och mailade annu fler
6. Vi ville traffas igen
7. Han traffade en annan tjej
8. Jag blev ledsen forst men ville anda fan i mig ha kvar kontakten och vi bestamde oss for att fortsatta som vanner.
9. Han berattade for tjejen (Amy) om mig och hon blev svartsjuk och ville inte att han skulle ha nat med mig att gora
10. Eftersom han ville fa det att funka med henne sa lyssnade han men sa att han beholl alla mina kontakt uppgifter i hopp om att hon skulle andra sig.
11. Vi mailade ett par smygmail till varandra och han berattade hur osaker och svartsjuk hon var
12. I forrgar fick jag en vannerforfragan av honom vilket gjorde mig gladare an gladast.
13. Vi har nu mailat varandra en del och han berattade att det tog slut mellan honom och Amy for ca 2 1/2 manad sen for han upptackte hur psyko hon var och dessutom forfoljde hon honom efter det och ringde honom dagligen tills han fick nog och slutade svara tills hon fattade vinken.

Han har sagt forlat for att han var ett sant svin och att han borde varit starkare eftersom han egentligen aldrig ville saga upp vanskapen med mig. Jag forklarade att jag absolut inte ar arg.

Paul kanner som sagt till hela historien och han tycker inte alls det ar jobbigt att Stephen och jag har fatt upp kontakten igen.
Stephen vill dessutom traffa Paul :-).


Idioter

Jag ar van over att karlar kastar kata blickar pa mig osv. I vanliga fall blir bara irriterad eller sa bryr jag mig inte men idag blev jag bara besviken.
Jag ar pa jakt efter ett deltidsjobb. Har nu fixat cv och allt som jag skickat till ett par stallen men det ar inte alltid sa latt med tanke pa att det ar en massa fler som soker samma jobb.
Jag tog saken i egna hander och la upp en kort annons pa en jobbsida (jag laste forst andras annonser for att kolla hur deras sag ut) dar jag skrev att jag sokte ett deltids jobb som staderska kvallstid pa hotel, pubar och sjukhus.
Annonsen var inte profsigt skrivet men anda tillrackligt att man ska fatta att jag ute efter ett riktigt jobb. Jag skrev ju t.o.m att jag kan skicka min cv till dom som ar intresserade.
Min annons sag inte mer annorlunda ut an nagon annans.

Imorse nar jag kom till skolan och skulle kolla mailen innan lektionen borjade sa hade jag fatt 5 nya mail och alla var svar pa annonsen. Jag blev jatteglad och trodde det var seriosa svar men ikke da.
En beskrev sig sjalv som en vit man pa 35 (som om jag skulle bry mig om det om det var nagon som erbjod mig ett riktigt jobb) som ville ha mitt sallskap for kvallen. Han kunde betala £100.
En annan fragade om jag stadade i sexiga klader och en tredje hade inget jobb att erbjuda mig men han fragade om vi anda kunde lara kanna varandra.

Jag svarade inte pa nan av dessa mail.

Det var rekomenderat att ladda upp en bild pa annonsen for chansen till fler svar sa det kan vara bilden som lockade dessa idioter och anda var det bara en huvudbild.

Orolig

Paul ar orolig vilket har gjort mig ocksa orolig.
Det ar ang klubb besoket nasta lordag. Han ar orolig for att jag maste ta nattbussen hem. Han skulle sjalv aldrig satta sig ensam pa en buss kl 2-3 pa natten.
Han fragade vem som hade arrangerat det hela och att han inte skulle bli glad om jag sattes ensam pa en buss.

Jag borjar fundera pa om jag verkligen vill ga nu. Jag kanske ska borja med pubkvallarna skolan brukar arrangera pa torsdagarna ist for att aka till ett stalle jag inte kanner till och inte vet hur jag ska ta mig hem ifran.
Arligt talat sa skulle jag foredra att sitta pa en pub tatt intill Paul med en ol.

Love


Telefonterror

Jag vet inte om jag har nämnt det här tidigare men jag har en fruktansvärd telefonskräck. Om någon ringer mig är det absolut inga problem men när jag själv måste ringa nåt viktigt samtal får jag panik. Nu borde jag t.ex ringa Barbro på Alta Broad och försöka reda ut ett problem som uppstått men jag har inte haft mod nog att lyfta luren och ringa än.
Jag har mailat henne men jag har egentligen inte tid att vänta på svar via mail.
Ibland har jag t.o.m svårt att ringa kompisar. Helt idiotiskt jag vet.
Men det är inget jämfört med viktiga samtal. Det är en total mardröm för mig. Det är en stor anledning till varför jag har svårt att hitta jobb, för att jag inte vågar ringa.
Jag mailar hellre.
Fast det är oftast tiden innan jag ska ringa som är jobbig och den känslan försvinner ganska fort när jag väl pratar med personen

Jag vet inte varför jag blir så rädd varje gång jag måste göra ett viktigt samtal. Det är riktigt hemskt.
Fan jag är helt skakig eftersom jag måste ringa det där samtalet nu.




Saknar

Fan vad jag saknar Stephen :-(. Jag försöker förneka det hela tiden men det är omöjligt att låtsas att jag inte gör det.
Mailade till honom nyss men skrev bara en enda meningen där jag frågade hur han mådde?


Skicka lite andra drömmar till mig

Hur tror "dom" att jag ska komma över Stephen om dom skickar drömmar med honom till mig varenda jävla natt?
Jag har aldrig haft så mycket drömmar åt gången om samma person. Jag har drömt om honom hur många ggr som helst sen förra veckan.

London calling......Hela tiden

Jag vill lämna Sverige och dra till London. Plugga, jobba eller vad fan som helst bara jag får nåt att göra där.
Varför gör jag inte det då?
Vad är det som hindrar mig? Pengar delvis men det måste finnas nånting mer bakom.
Har ju precis inga viktiga anledningar att stanna kvar här heller. Jo mina vänner bor ju här men dom träffar jag ändå inte så ofta och jag kan inte låta dom stå i vägen för mina drömmar.
Det mesta här i Sverige och Sundsvall känns bara så meningslöst.
Jag sovar, vaknar, går till skolan, äter, dricker, går på toa, kanske träffar nån kompis, ser på tv, badar och lägger mig igen och allt det gör jag som en robott.
Folk måste tro att jag har knarkat eller nåt.
Idag tänkte jag på en massa saker som egentligen borde göra mig glad. Kryssningen i april, Daniel, Bradley (vars mail har börjat minska med tiden), mina fantasier om London men inget funkade.
Bara ledsen och nedstämd hela tiden. Hoppas att en Londonvistelse kan ändra på det eftersom det är ändå en dröm att åka dit.

Önskar att jag snart får chansen att säga hejdå till allt och alla här och sen bara dra. Dom som vill (och som jag välkomnar) får naturligtvis komma och hälsa på.
Jag vill ju inte säga upp bekantskapen med folket.

Jag sitter väll fortfarande här om 1 år och gnäller över min längtan till Storbritannien.
Nu ska jag lägga mig i badkaret och koka som en kräfta.

Bara skit skit skit




Hoppet inom mig är borta

Tårarna kommer tillbaka hela tiden. Jag orkar inte med det här längre. Tänker inte berätta nånting här, allt står i min privata blogg men har ni inte lösenordet dit så är det heller ingen idé att ni ber om det för alla som jag vill ska ha användarnamn och lösenordet har det redan och om ni bestämmer er för att skaffa lösen till era blogg och inte ge det till mig för att ni inte har mitt så inga problem.
Det är för känsomässiga texter i den andra bloggen som jag inte vill att alla ska ta del av. Känslomässiga för mig men kanske obetydliga för nån annan.

Fick iaf veta en sak idag som gjorde att jag bröt ihop totalt. Jag grät och slogs och sparkade omkring mig.
Snart tar jag till drastiska beslut.
Jag kommer att bryta ihop totalt.

Ikväll ska jag till Daniel och göra tacos. Ska bli så skönt att träffa honom igen men jag kommer att ha svårt att vara glad med det här i tankarna.

Tidigare inlägg
RSS 2.0